Februaridag i Cartagena

Mellan Valenciaprovinsens badorter på östkusten och Andalusiens solkust ligger den lite anonyma regionen Murcia. Den nya betalmotorvägen slingrar sig längs kusten men man finner den oftast i stort sett öde. Den röda jorden färgar slättlandskapet brandgult. Murcias näst största stad heter Cartagena och har mer än 200 000 invånare. En relativt okänd spansk stad men den förtjänar mycket väl ett besök. Vi var här en februaridag för ett år sedan och blev mycket förtjusta.

Vi svängde av motorvägen, körde igenom den låga bergskedja som kantar havslinjen och letade på en parkering i hamnen. Vi fick plats med husbilen strax bredvid Restaurante Varadero (37°35’57.0″N 0°58’34.5″W). Cartagena visade sig vara en livlig hamnstad med universitet och rikt affärsliv. I stadskärnan blandas märkesbutiker med tvåtusenåriga ruiner. Som alltid i spanska städer är smidet påkostat.

Många hus är gamla och behöver renoveras. Trots detta är de väldigt vackra. Det här ligger i hörnet på Plaza de Risueño – en magnifik adress. Jag skulle gärna ta mig an det….

Stadens namn kommer från feniciskans Qart Hadash (Nya Staden). Romarna döpte senare om den till Carthago Nova. Den första bosättningen sägs ha skapats kring år 228 f.Kr. av general Hasdrubal den sköne från Karthago. Historiens vingslag är så tunga att man knäar när man strosar runt och man slås av den ständiga kontrasten mellan gammalt och nytt. En romersk teaterruin är plötsligt granne med en av många nya kontorsbyggnader. Här hittar vi en hiss som leder upp till den återuppbyggda borgen och amfiteatern.

Amfiteatern vid borgen är till viss del restaurerad men mycket är bevarat. Ovanligt nog får man promenera fritt och känna in historiens vingslag.

Över några tapas och ett litet glas San Miguel delade vi våra intryck. Vi enades om att staden överraskade oss och var både vacker och imponerande. Övernatta kan man t.ex. göra på lilla ställplatsen Sens Sleep, den betydligt större Area Autocaravanas Cartagena eller fricampa på en grusplan i La Azohia.